för en del av oss, tyvärr släcktes många liv den 22/7 på Utöya. En så fruktansvärt vidrig handling, det går inte att uttrycka i ord. Den 22/7 är ett datum som sedan tidigare är ristat i mitt inre eftersom det var det datumet som vi för 10 år sedan förlorade Patrik bara 20 år gammal. Under gårdagens tv-program från gudstjänsten i Oslo var det inte svårt att känna med de som drabbats så hårt, känslorna från Patriks begravning väcktes i mig.
Min träning har inte varit så prioriterad i helgen, i fredags em promenerade Kjell och jag tillsammans med vår Lilo kanske 6-7 km. Lördag morgon blev det en promenad till Läijet på morgonen och på söndag blev det ingen promenad alls! Vi ägnade oss under söndagen åt storstädning så det blev ingen tid över till annat. Jag har fortfarande spår av mina skavsår så jag promenerar antingen barfota eller i mina eccosandaler. Jag ska tejpa hälarna och prova på en längre promenad ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar