Avresedag pilgrimsvandring 2012

Godmorgon! Här pågår den sista nedpackningen. kl 08.21 går tåget fr Varberg till Köpenhamn, därefter till Madrid, sedan byte flyg till Vigo. Packningen är minimerad - Kjells ryggsäck väger 5,6 kilo och min väger 4,8! Det blir bra. Nu får  vi bara hoppas att vandringen här går bra trots att träningen inte har blivit som ifjol, den är i själva verket långt, långt därifrån :) Ja,ja vi får ta det lugnt. På återhörande!

Snö!

Nej, jag vill verkligen inte ha  snö NU! Nu ska det börja våras och det ska fungera med vandringsskor - kom fram ur molnen kära sol! Jag har inte vandrat någon längre sträcka än - skyller på vädret.

Har tittat över min utrustning - ryggsäcken (Haglöfs Breeze) ser ut som ny där den väntar i garderoben :)
Kjell behöver inhandla ryggsäck, övriga attiraljer för vandringen har redan inhandlats. Kjells ryggsäck får vara något större - jag har räknat ut att han får bära matsäcken de dagar som vi behöver ha med oss det.

Jag mailade förresten till Consuela - vår hyresvärdinna i Santiago de Compostela- och undrade om vi kunde hyra samma lght som ifjol när vi nu kommer dit  igen. Mailet skickades i fredags, igår hade ännu inte kommit något svar så jag skickade om samma mail igen. Så här löd svaret som kom under dagen: Estimada Susanne!Ya le contesté pero quizá no le llegó, susanne  queda la reserva hecha para el 17 y 18 de mayo en el apartamento que ya se hospedaron. Gracias por su confianza. Consuelo. !!??

Försökte fundera ut vad det kunde betyda, men jag kan ingen spanska!!

Vilken tur att jag har vänner som kan fylla i där jag själv saknar förmåga! Mailet vidarebefordrades snabbt till kära Maria Calleja i Falkenberg som raskt översatte: Kära Susanne! Jag har redan svarat tidigare men det kanske inte har nått fram, Susanne reservationen är gjord till den 17 och 18 maj i lägenheten som ni redan har besök/övernattat vid. Tack för ditt förtroende. Consuelo!

Toppen, boendet är fixat till när vi anländer SdC. Det ska bli jätteroligt att komma dit igen! 

Nu ska jag inte träna ngt speciellt den här veckan, imorgonkväll gör jag en blixtvisit hemma i Östersund. Anländer dit torsdag morgon och följer min mamma till sjukhuset, åker sedan hem till Varberg igen på fredag kväll.

Ha en riktigt bra Alla Hjärtans <3 

Årets vandringar mm!

Ja, den första vandringen gav blodad tand! En liten förklaring om min onda fot är kanske på sin plats. På hemresan den 9 september hade jag inga problem med min fot, jag hade inhandlat ett par lite mer exklusiva flipflop som lämnade stortån fri. Väl hemma visade det sig att det inte gick att stoppa foten i ett par täckta skor ..... hmmmmm! Efter ett tag förstod jag att det kanske hade med min hallux valgusoperation att göra - ja det  visade sig att den skruv som satts dit var på väg ut genom utsidan på stortån! Efter ny operation i slutet av oktober är foten nu i det närmaste helt OK. Så nu är jag färdig för nya vandringseskapader!

Den 11 maj åker jag tillsammans med maken och paret Elstrup till Tui i Spanien för att vandra de knappa tolv milen längs den s k Portugisiska vägen till Santiago de Compostela. Det ska bli riktigt spännande, undrar om den sträckan kan mäta sig med den sträckan jag redan gått? Nu kommer jag att vara den som är"expert" - varken maken eller paret Elstrup har pilgrimsvandrat tidigare. Resan är bokad, första natten på hotell i Tui likaså, mailkontakt har tagits med Consuela i SdC - väntar på svar.

Nu är det dags att börja träna!

Den 30/8 åker jag sedan med mina kära vänner Inga och Agneta på en s k badvandring längs Costa Bravakusten. Det ska bli så kul!

Ja nu är bloggen aktiverad igen, imorgon kommer träningen inför årets vandringar att inledas. På återhörande!

Resebrev - 5½ månad senare! Den 8/9.

Vaknade som vanligt tidigt - kl 06.30 - klev upp försiktigt för att inte väcka kära Inga. Satte mig i sällskapsrummet med min lilla svartblommiga dagbok. Det känns härligt befriande, men också konstigt och tomt att vi inte ska vandra idag! Det är trist att det är över, jag saknar faktiskt redan vår vandringsväg. Den har varit fantastisk, om man bortser från dag två. Det har också varit fantastiskt med alla möten med alla som vandrar. De flesta vi mött på vår vandring har varit spanjorer, de flesta har varit yngre och det har varit en hjälpsam och hjärtlig stämning emellan oss. Det har varit fantastiskt att möta alla igen, någon dag har man funderat var de och de har tagit vägen, sen helt plötsligt möts man igen och önska varandra "buon camino". Igår i katedralen mötte vi flera som vi mött tidigare på vår vandring, bl a de som vi mötte redan på Chamartin - tågstationen! Det har också varit helt fantastiskt att få dela den här upplevelsen med två av de viktigaste vänner jag har i livet <3. Efter en stund anslöt Agneta och så småningom också Inga. Vi packade ihop, fick lämna kvar våra ryggsäckar eftersom vi inte skulle resa förrän sent på kvällen. Dagen ägnades åt att titta på SdC, att än en gång gå till katedralen och där hade vi en mäktig upplevelse igen. Att höra "oh store gud" sjungas i den omgivningen och på engelska var en "ståpälsupplevelse". Vi shoppade lite, jag köpte örhängen, ett stort ugnseldfast fat, en stor ost mm. Jag slutade föra dagbok ungefär här - jag kommer i stora drag ihåg hur dagen fortlöpte. Vi var bl a på en tapasrestaurang och åt jättegott, där träffade vi åter sådana vi mött tidigare på vår väg - fantastiskt vilken gemenskap det blir! Vädret var fantastiskt, nästan högsommarvärme - tur att det inte var så när vi gick! Så blev det slutligen dags att kliva på tåget till Ourense, när vi kom dit var det fortfarande jättevarmt trots att kvällen var sen. I Ourense ville vi förstås äta igen, vi hittade ett litet ställe och fick i oss både mat och dryck. Fast att kvällen var sen var det så varmt att vi kunde sitta ute. Sedan nattåget till Madrid, kupén delade vi med en spansk kvinna, sedan framme i Madrid och några timmar kvar innan vi till sist satte oss på flyget hem. Många upplevelser rikare! Det här ska vi göra om!! Jag saknade mina kära systrar redan när jag lämnade dem <3.

Resebrev - 5½ månad senare! Dag 5 - den 7/9.

Jag vaknade först, klockan var ca  06.00. Jag började göra mig iordning, samma ritual varje morgon: tvätt och tandborstning, smorde mig med olivolja som jag köpt en av de första dagarna. Sedan tejpas fötterna, eltejp runt småtårna och frystejp på hälar och under fötterna. Sedan Dialonpuder i strumporna och fötterna är reda för ytterligare en dags prövning. Det syntes inget utanpå min fot, men om jag rörde vid sidan av stortån var det ömt - märkligt! Jag använde nu tryckavlastande plåster på höger fot eftersom den tydligen var för stor för skon?! Vårat sätt att sköta fötterna fungerade väldigt bra, ingen av oss hade skavsår! Inga hade till en början några blåsor under fötterna, men sen inte mer så vårt sätt att förebygga skavsår kan varmt rekommenderas! Efterhand vaknade Inga och Agneta till och vi gick ner till frukost vid 07.00. Jag åt youghurt och till det som vanligt - cafe con leche - gott! Inga och Agneta trycker lite mackor också! Den här dagen gick jag lite före Inga och Agneta eftersom jag gärna ville starta i lugnt tempo och sedan öka takten eftersom. Inga ville inte riktigt att jag skulle gå före eftersom hon kände sig stressad av det, jag förklarade att jag blev stressad av det andra alternativet. Jag fick gå om jag lovade gå sakta så att de kom ikapp. Så började jag alltså att vandra ensam den här sista dagen, jag började vid 07.20. Vid den tiden var det mörkt så pannlampan var på! Den första biten på vandringen var liksom i en nedgrävd gång med träd ovanför - riktigt mörkt! Det kom några vandrare och gick förbi, man säger som oftast när man träffar på någon annan pilgrimsvandrare: "buon camino" - jag tror det betydde "god vandring". Antingen sa man det eller "hola caminos" eller "buenos dias caminos" etc. Hälsade på något sätt gjorde de allra flesta - trevligt! Man kände nu också igen och pratade med de man träffat under vägen, man stötte på varandra här och där och då blev det ofta glada tillrop. Jag hade en lugn, skön start på sista dagens vandring. Efter en stund kom Inga och Agneta ikapp och vi ökade tempot - inga problem! Det ljusnade snabbt på morgnarna, vid 8 var det ljust. Tuppar gol och vädret var vackert! Vi kunde konstatera att det inte skulle bli regn den här dagen heller! Vi knatade på, man kom lätt in i ett bra tempo! Den här sista etappen innehöll långa, sega uppförsbackar. Inga försvann efter en stund, jag blev orolig, men Agneta menade att det inte var något att oroa sig för "hon brukar göra så, hon är säkert på väg till någon toa". Agneta och jag gick och småpratade, i en by gick vi förbi ett kalvkadaver som en hund stod och åt på - fy! Efter någon halvtimme nådde vi upp Inga vid en bar, hon hade mycket riktigt fått akut behov av att uppsöka toa!! Skönt att vara samlade igen :) Vi var en dag före i vår planerade vandring och insåg efter ett tag att vi skulle komma fram till dagens mässa i katedralen - mässan startar kl 12.00. Dag 1 gick vi 2.4 mil på 5½ timme, dag 2 gick vi 2.6 mil på 6 timmar, dag 3 blev det 3 mil på 7 timmar, dag 4 ca 2.4 mil på 5½ timme och den här dagen var det 1.5 mil. Det var en härlig känsla när vi efter flera långa, långa uppförslut började närma oss Santiago de Compostela och såg ut över den stora staden! Sedan började en lång vandring in mot katedralen, vi undrade ett tag om den verkligen fanns? Vi knatade på genom en modern stad, sedan kom vi så småningom in i gamla, gamla kvarter! Vi gick genom Porta de Camino och kom så slutligen fram till katedralen - en mäktig och vacker byggnad! Vi var framme 11.00 - i god till till mässan! Härligt!! Vi fotade omgivning och oss själva iklädda Komatsukepsar framför katedralen. Vi insöp stämning och atmosfär, så småningom gick vi in och satte oss i katedralen. Det var jättemycket folk, pilgrimer men också oväntat mycket "vanligt" folk. Sedan följde katolsk mässa - mäktigt, vackert och en hel del som vi inte förstod. Efter mässan skulle vi försöka hitta någon restaurang och ett boende. Vi vandrade runt en stund med första fokus: mat. Det gick sådär, vi såg inget intressant! Efter ett tag stoppades vi av en kvinna som erbjöd oss att hyra apartamento av henne, det skulle ligga i de gamla kvarteren. Innan dess hade vi tittat på ett litet hotell som var för dyrt. Kvinnan som hette Consuela drog iväg och vi rantade efter. Vi kom efter några minuter fram till en väldigt smal gränd med vackra gamla hus. Ett historiskt hus sa Consuela. Vi gick in i porten och uppför smala vackra trappor med rustika stenväggar. Den lilla lägenheten bestod av ett litet sällskapsrum med matbord och fåtöljer, ett modernt välutrustat kök, ett litet gulligt badrum med rosablommigt duschdraperi, ett sovrum med två gamla järnsängar (supermjuka madrasser), ett klädskåp, ett skrivbord, utanför sovrummet fanns också en liten inglasning mot gatan. Ytterligare en våning upp fanns ett sovrum till under takåsarna med snedtak och takfönster. Allt var så charmigt, att hyra lägenheten kostade 60 euro! Ett kanonboende som varmt kan rekommenderas! Inga och jag tog sovrummet med järnsängar och inglasad balkong, Agneta fick egen kupé under takåsarna. Härligt nu hade vi fixat boendet! Ut på stan igen och letade mat. Innan vi gick bjöd Consuela på kakor och berättade lite om sig själv. Hon bodde i våningen under tillsammans med sin mamma och sin make. Hon berättade att hon var lärare och undervisade barn i åldrarna 7-17 år i fysik och kemi. Klassrummet fanns i husets första våning - kul! Så åter till matjakten! Vi irrade runt en stund innan vi hittade ett ställe som låg intill en saluhall, det var också i den gamla delen av SdC. Vi inmundigade återigen en sk pilgrimsmeny. Sallad, bläckfisk (inte Agneta hon åt kyckling), vin och chokladpudding (usch). Sist kaffe. Vi pratade med några unga tjejer som satt intill oss, de var från tyskland. De hade gått samma sträcka som oss på, som de uttryckte det, sex fulla dagar. De berättade för oss hur vi skulle gå för att komma till kontoret som utfärdade pilgrimsintyg. Sedan behövde vi också ta oss till tågstationen för att försöka ändra morgondagens sittplatsbiljetter till sovplatser. Efter lite mer irrande, och hjälp från de tyska tjejerna kom vi så fram till officina de pellegrino för att få våra pilgrimsintyg. Vi fick köa, sedan gå in en och en, fylla i papper med uppgift om namn, ålder, nationalitet, vandrad sträcka, orsak till vandringen mm. Pilgrimspasset med alla dess stämplar kontrollerades och vi fick också den sista stämpeln i passet. Vi fick också tala om hur vi vandrat: till fots eller per cykel. Till fots hette "a pie". Intyget med latinsk text levererades sedan. Jag kände mig rätt stolt faktiskt! Jag och Inga köpte också en fin kartongrulle att förvara intyget i, Agneta som är mer pragmatisk till sin läggning vek ihop sitt intyg! Därefter frågade vi hur vi skulle ta oss till "estation de tren" och kom efter en lång promenad fram till estationen. Efter diverse trixande av en hjälpsam biljettförsäljare fick vi våra biljetter ombokade till en extrakostnad om 37.20 euro/person. Vår resväg blev ändrad: start 20.30 nästa dag - sittplatser till Ourense dit vi skulle komma fram vid 22-tiden, därefter väntan till 00.30 då vi skulle stiga på sovvagnståg till Madrid med ankomst 08.05. Så skönt att slippa sitta en hel natt!! Sedan promenerade vi hem till vår lilla lght, på vägen stannade vi till och delade en flaska vitt vin. Inga och jag mumsade stora, goda gröna oliver - mmm så gott! Hem och duschade, på med kvällskläderna (samma varje kväll, men det gjorde inget vi var ju på nya platser hela tiden). Ja, förresten Agneta bytte kvällsklädsel! Ut på stan igen, Inga och jag köpte skor/sandaler. Vi strosade lite, redan tidigare under dagen hade vi försökt beställa Mojito, men tji. Vi stannade nu på ett litet torg med servering, vi åt skinka, ost, bröd och oliver - till det drack vi dåligt vitt vin :(  Vi satt ute och njöt av atmosfären och den varma, sköna kvällen. På väg hem köpte vi fina tryfflar - 3 x 3 st - vi mulade i oss dem och sedan kräktes undertecknad :( . Vi var åter i vår apartamento vid 23-tiden och somnade rätt ovaggade faktiskt!    

Resebrev - 5½ månad senare! Dag 4 - den 6/9.

Vi vaknade pigga och alerta vid 05.45. Frukost intogs kl 07.00 - youghurt, cafe con leche och mackor. 07.30 började vi gå dagens sträcka - vi planerade att gå ca 2 mil. Efter bara en kort stund fick jag jätteont i hö fot/stortå. Stannade, tog av strumpan - det syntes inget, men jag tejpade extra ändå. Agneta och jag fick tidigt problem av andra slag också, vi försökte lösa problemen i bushen men det var för många vandrande caminos runt oss. Väl framme vid en bar drack vi kaffe och uppsökte toa. Agneta var inte glad när hon kom ut från toan - "jag har diarré och det gick igenom" sa hon förtvivlat! Som tur var fanns rinnande vatten på toan :) Jag fortsatte att lida med min onda fot den här dagen. Inga menade att jag nog hade fått för stora fötter - att de svullnat - så jag gick resten av dagen med öppen sko. Sedan gick det rätt bra, utom när det var nerförsbackar och tån trycktes mot insidan av skon - då gjorde det så förbenat ont. Sedan var det Ingas tur att få onda fötter! Vi åt lunch i Arca o Pino och fick där veta att det var ca 3 kilometer till Amenal där det skulle finnas hotell mm. Efter lunchen som bestod av bröd med omelett och en kall öl, så fortsatte vi vår vandring - nu var det jobbigt för Ingas "fotar". Framme i Amenal fick vi ett rum för tre till det facila priset av 65 euro. Vi duschade, försökte förgäves få beställa mojito och drack istället ett glas vin. Sedan åt vi pilgrimsmeny bestående av sallad, paella/fisk och till det mer vin - det är livets vatten! Sedan var klockan ca 18.00 - på stället fanns ingenting att göra! Kl 19.00 låg vi alla tre i våra sängar med borstade tänder! Agneta som varit smart nog att packa en bok klarade sig men Inga och jag hade tråkigt! Frukosten skulle öppna 06.00 nästa morgon, vi funderade över om vi skulle vara kvar då eller om vi börjat gå innan? Vädret hade varit strålande den här dagen - mycket sol och värme! För morgondagen hade spåtts regn och vi hade ca 15 km kvar att gå. Det kändes att vi hade vandrat drygt 10 mil på 4 dagar - vi konstaterade att vi var rätt möra i kroppen! Vandringen dag 4 har varit intressant och fin - eucalytusträden har doftat och vi har passat på att djupandas i skogarna! Agneta tvättade förresten sina shorts den här kvällen :)  Av och till gick strömmen på hotellet och internet fungerade dåligt. Vi sa godnatt kl 19.17 och det var då vi passade på att hålla oss sysselsatta med vår inre resa! Den här dagen gick också igenom ett riktigt "koträck" - flera hundra meter av koskit - hela tiden tänkte jag "jag får inte ramla, jag får inte ramla". Agneta flyttade ut i korridoren efter ett tag och låg där och läste till kl 22.30, själv höll jag mig sysselsatt med att spela spel på telefonen och med att skicka och motta längtansfulla sms till/från maken!

Resebrev - 5½ månad senare! Dag 3.

Den här dagen skulle vi gå till Arzua - en sträcka om 3 mil.  Uppstigning 06.40 och efter tejpning och talkning av fötter var vi färdiga för vandring kl 07.15. Jag var TRÖTT! Hade sovit mindre än tre timmar! Gruvade mig för hur det skulle gå, men det gick bra! Den här dagen klarade vi av vandringens längsta och värsta sträcka - antingen var det brant uppför eller brant nerför! Vi pausade kort vid 3-4 tillfällen och vandringen om 3 mil tog totalt 7,5 timmar inkluderande raster - bra gjort av oss! I olika vandringslitteratur har stått att läsa att den här rutten tar ca 8 timmar utan raster! Vi är raska till vår läggning - Inga är "raskast" och tar täten så fort hon kan! Väl framme i Arzua installerade vi oss på en liten pension, priset för ett rum för tre var 45 euro, dusch och toa på rummet! Vi hittade en liten spansk "sylta" och tyckte till en början att vi gjort det riktigt bra som hittat ett sånt genuint ställe! "Syltan" drevs av några tanter, maten var OK, men vinet var riktigt dåligt! Jag var trött men Inga och Agneta hävdade att vi skulle stanna till på en bar på vår väg hem till rummet! Ingen av oss hade tillstymmelse till skavsår, vi var faktiskt rätt stolta över oss själva! De flesta som vi mötte på vår vår väg var yngre, många av vandrarna haltade och var lindade kring både knän och fotleder - förmodar att de var sämre förberedda än vi. En del såg faktiskt riktigt lidande ut! Förresten jag som trodde att jag var duktig som vandrade med två höftproteser - det är ingenting ska ni veta! Den här dagen hade vi passerat en man med två benproteser - där kan man snacka om duktig! Ja, jag ville som vanligt tidigt i säng, men det ville inte Inga och Agneta! Vi förflyttade oss till någon slags trattoria där de prompt skulle äta glass - håhåjaja!! Sedan skulle de ha kaffe, hur f ...ns länge skulle vi vara uppe den här kvällen? På kaffestället som låg alldeles utanför vårt rum satte jag mig ner en liten stund, men gick sedan upp och surfade lite. Efter en kort stund anslöt Inga och Agneta. Sen gick vi och la oss, den här kvällen slog vi rekord - vi var uppe till kl 21.00!!

Resebrev - 5½ månad senare! Dag 2.

Utvilade klev vi upp vid 06.30, tejpade och talkade våra fötter i förebyggande syfte och startade vår vandring mot Palas de Reis kl 07.20. Den här dagen skulle vi gå 26 km, gårdagens sträcka var 23 km. Vandringen dag två kändes lite som en transportsträcka - bara att nöta på och gå! Inget speciellt vackert att se längs vägen. Vi åt en lätt lunch ca 5 km innan målet och var sedan framme vid 13.30. Vi installerade oss på ett härbärge och fick dela rum med en kvinna från Holland som vandrat 130 mil på 90 dagar! Vi duschade i små bås och avnjöt sedan en cafe con leche. Hitintills hade vi haft perfekt vandringsväder - soligt men inte för varmt! Vi planerade att äta och sedan åter en tidig kväll, vi hade för avsikt att starta lite tidigare nästa dag och försöka gå 30 km. Vi åt sedan en god pilgrimsmiddag på härbärget. Vi konstaterade "bye the way" att även om omgivningarna den här dagen hade varit lite tråkiga så hade det ändå vandrat förbi en och annan läcker rumpa och vackra, seniga ben :) Efter middagen som inkluderade en flaska vin (lite mindre än igår alltså) gick vi ut på en bar och tog oss ytterligare ett glas vin! På baren delade vi bort med Maria vår rumskamrat från Holland. Hon berättade att hon vandrade av humanitära skäl och att hon blivit sponsrad med 2000 eruo som hon skulle skänka till Rumäniens zigenarbarn - hedervärt! Hon var född 1951 och hade gått i förtida pension från sitt jobb som lärare. En trevlig kvinna som drabbats av lite svårigheter på sin vandring, hennes ben hade svullnat av upp av vätska, hon hade fått ligga stilla tills det blev lite bättre och sedan hade hon insett att hon fick ta det lite lugnare för att klara av sin vandring. Vi hade tidigare den här dagen passerat henne på vår vandring, jag noterade då att hon hade väldigt tjocka ben och det här var alltså förklaringen. Vi gick åter tidigt i säng - kl 19.30! Agneta och Inga protesterade lite, men jag var trött. Väl i säng somnade mina kära systrar direkt, jag kunde inte somna så vid 21-tiden gick jag upp och satte mig vid internet en halvtimme. Sedan var jag vaken, och vaken .... medan mina "pigga" systrar snusade så gott! Jag blev mer och mer desperat, tyckte att jag hade ont överallt i kroppen - rädd att det var något riktigt ont! Tog en värktablett, somnade inte ändå - ni vet hur det är när man bara måste sova!! Hur skulle det gå att promenera 3 mil imorgon utan att ha sovit? Tror att jag somnade vid 4-tiden! 

Resebrev - 5½ månad senare! Dag 1

Dag 1. 
Den 2 september skjutsade Kjell mig från hotellet i Köpenhamn till flygplatsen. Inga och Agneta som flugit från Stockholm väntade vid gaten. Åh vad det var roligt - vi skulle vara tillsammans en hel vecka! På planet (kl 09.00) beställde vi champagne - det fick ange tonen för den här dagen. Det var en härlig flygresa - vi bubblade av champagne och förväntningar! Vi landade i Madrid kl 12.15, väntade en bra stund på Ingas och Agnetas bagage och tog sedan metron till tågstationen Chamartin. Vi kom dit vid 14-tiden och ägnade därefter en stund åt att "reka" lite kring var vårt tåg skulle avgå etc. Vi låste in våra ryggsäckar - gissa förresten vem som hade störst packning - Inga såklart! Sedan tog vi ett lokaltåg in till Madrids centrum, vid det här laget hade vi blivit jättehungriga så vi klev i princip in på första bästa restaurang. En restaurang i spansk stil. Vi åt svärdfisk med aioli och drack en flaska vitt vin - gott! Sedan vandrade vi omkring i Madrid, åt glass på ett torg och drack kaffe på ett annat. Det var varmt och skönt, ca 28 grader, massor av folk överallt - puls! Sedan åkte vi tillbaka till Chamartin vid 19-tiden, väl där åt vi igen. Inga och jag åt calamares och Agneta njöt av en pizza, till det drack vi lite vin! Sedan började vår väntan på att klockan skulle bli 22.30, det var då nattåget till Sarria skulle avgå. Madrid var förresten en upplevelse, många vackra byggnader, massor av skoaffärer - tyvärr rymdes inget mer i vår packning :( Sista timmarna innan tåget skulle gå var vi rejält trötta och längtade verkligen efter att få lägga oss och sova! Kl 22.30 gick vi så äntligen ut på perrongen till vårt tåg - det längsta tåg jag sett och vår vagn var såklart längst bort! Där stod en konduktör och visade oss vägen - till en avdelning med fåtöljer!! Ut igen och påpekade för konduktören att jag bokat sängar - det hade jag inte!!! Gissa om jag var populär hos mina väninnor!? Vi fick sitta hela natten, i ett fullproppat tåg, bakom Inga och mig satt en barnfamilj - man kan säga att det gick sådär att sova! Efter kanske halva resan steg barnfamiljen av och jag satte mig på deras plats, tänkte att både Inga och jag skulle sova lite bättre om vi hade "egna" dubbelfåtöljer. Jag somnade och när jag vaknade hade Inga manligt sällskap, snacka om att "få ihop det" så fort man vänder sig om! På morgonen anlände vi till Sarria vid 7-tiden, trötta men ändå - nu började vår vandring på riktigt. Det första vi skulle göra var att fixa s k Pilgrimspass, i dessa skulle stämplas minst två stämplar per dag. Det var fortfarande mörkt ute, men vi hittade ganska snart de gulmålade snäckor som skulle visa oss vår vandringsväg till Sarria. Först våra pass - vi irrade omkring i Sarria, vi frågade flera andra, gick tillsammans med andra av och till. Vi irrade omkring i kanske 30 minuter sedan kom en kille (som vi tidigare frågat om han visste var vi skulle kunna köpa passen) springande efter oss - "vamos, vamos" sa han och lotsade oss sedan till en bar med både pilgimspass och frukost! Vi beställde cafe con leche och varma sandwich - gott! 08.10 startade vi sedan vår vandring mot Porto Marin - en oerhört vacker väg! Vi passerade små, små byar, njöt av äppel- och päronträd, vackra blommor, djur och gamla tanter som sålde färska bär i små platslådor. Vi köpte varsin låda med hallon á 2 euro. Överallt träffade vi människor vi träffat tidigare, ett par på tågstationen i Chamartin - de hade rått oss att förboka hotell längs vägen, mannen påstod att det var högsäsong och att det skulle vara svårt att få boende. Med hjälp av en spansk tjej som inte kunde ett ord engelska så bokade vi hotell första natten. Hotellägaren skulle plocka upp oss med bil vid någon bro i Porto Marin. Det var en fantastiskt hjälpsam stämning mellan pilgrimerna - kul! Hotellrummet avbokade vi senare när vi insåg att det inte var svårt att fixa rum på plats! Vi kom fram till Porto Marin utan problem på vår väg. Vi hittade en pension nära torget, rent och fint! Två rum med bad och toa i korridoren till det facila priset av 30 euro - helt ok! 2 rum och 3 tjejer, hur skulle vi sova? Vi funderade lite ..... det blev nu så att favören "eget rum" gick till den som snarkar mest - vem?? Agneta förstås! Gissa hur ljuvligt skönt det var att ta av sig sina vandringsskor och att njuta av en dusch?! Sedan gick vi ut och åt en
s k pilgrimsmeny - 3 rätter inkluderande en ½ flaska vin per person. Oh - så gott! Om jag kommer ihåg rätt så var priset per person 9 euro. Vi gick och la oss kl 19.30, så trötta, vi skulle sova gott nu!