Resebrev - 5½ månad senare! Dag 5 - den 7/9.

Jag vaknade först, klockan var ca  06.00. Jag började göra mig iordning, samma ritual varje morgon: tvätt och tandborstning, smorde mig med olivolja som jag köpt en av de första dagarna. Sedan tejpas fötterna, eltejp runt småtårna och frystejp på hälar och under fötterna. Sedan Dialonpuder i strumporna och fötterna är reda för ytterligare en dags prövning. Det syntes inget utanpå min fot, men om jag rörde vid sidan av stortån var det ömt - märkligt! Jag använde nu tryckavlastande plåster på höger fot eftersom den tydligen var för stor för skon?! Vårat sätt att sköta fötterna fungerade väldigt bra, ingen av oss hade skavsår! Inga hade till en början några blåsor under fötterna, men sen inte mer så vårt sätt att förebygga skavsår kan varmt rekommenderas! Efterhand vaknade Inga och Agneta till och vi gick ner till frukost vid 07.00. Jag åt youghurt och till det som vanligt - cafe con leche - gott! Inga och Agneta trycker lite mackor också! Den här dagen gick jag lite före Inga och Agneta eftersom jag gärna ville starta i lugnt tempo och sedan öka takten eftersom. Inga ville inte riktigt att jag skulle gå före eftersom hon kände sig stressad av det, jag förklarade att jag blev stressad av det andra alternativet. Jag fick gå om jag lovade gå sakta så att de kom ikapp. Så började jag alltså att vandra ensam den här sista dagen, jag började vid 07.20. Vid den tiden var det mörkt så pannlampan var på! Den första biten på vandringen var liksom i en nedgrävd gång med träd ovanför - riktigt mörkt! Det kom några vandrare och gick förbi, man säger som oftast när man träffar på någon annan pilgrimsvandrare: "buon camino" - jag tror det betydde "god vandring". Antingen sa man det eller "hola caminos" eller "buenos dias caminos" etc. Hälsade på något sätt gjorde de allra flesta - trevligt! Man kände nu också igen och pratade med de man träffat under vägen, man stötte på varandra här och där och då blev det ofta glada tillrop. Jag hade en lugn, skön start på sista dagens vandring. Efter en stund kom Inga och Agneta ikapp och vi ökade tempot - inga problem! Det ljusnade snabbt på morgnarna, vid 8 var det ljust. Tuppar gol och vädret var vackert! Vi kunde konstatera att det inte skulle bli regn den här dagen heller! Vi knatade på, man kom lätt in i ett bra tempo! Den här sista etappen innehöll långa, sega uppförsbackar. Inga försvann efter en stund, jag blev orolig, men Agneta menade att det inte var något att oroa sig för "hon brukar göra så, hon är säkert på väg till någon toa". Agneta och jag gick och småpratade, i en by gick vi förbi ett kalvkadaver som en hund stod och åt på - fy! Efter någon halvtimme nådde vi upp Inga vid en bar, hon hade mycket riktigt fått akut behov av att uppsöka toa!! Skönt att vara samlade igen :) Vi var en dag före i vår planerade vandring och insåg efter ett tag att vi skulle komma fram till dagens mässa i katedralen - mässan startar kl 12.00. Dag 1 gick vi 2.4 mil på 5½ timme, dag 2 gick vi 2.6 mil på 6 timmar, dag 3 blev det 3 mil på 7 timmar, dag 4 ca 2.4 mil på 5½ timme och den här dagen var det 1.5 mil. Det var en härlig känsla när vi efter flera långa, långa uppförslut började närma oss Santiago de Compostela och såg ut över den stora staden! Sedan började en lång vandring in mot katedralen, vi undrade ett tag om den verkligen fanns? Vi knatade på genom en modern stad, sedan kom vi så småningom in i gamla, gamla kvarter! Vi gick genom Porta de Camino och kom så slutligen fram till katedralen - en mäktig och vacker byggnad! Vi var framme 11.00 - i god till till mässan! Härligt!! Vi fotade omgivning och oss själva iklädda Komatsukepsar framför katedralen. Vi insöp stämning och atmosfär, så småningom gick vi in och satte oss i katedralen. Det var jättemycket folk, pilgrimer men också oväntat mycket "vanligt" folk. Sedan följde katolsk mässa - mäktigt, vackert och en hel del som vi inte förstod. Efter mässan skulle vi försöka hitta någon restaurang och ett boende. Vi vandrade runt en stund med första fokus: mat. Det gick sådär, vi såg inget intressant! Efter ett tag stoppades vi av en kvinna som erbjöd oss att hyra apartamento av henne, det skulle ligga i de gamla kvarteren. Innan dess hade vi tittat på ett litet hotell som var för dyrt. Kvinnan som hette Consuela drog iväg och vi rantade efter. Vi kom efter några minuter fram till en väldigt smal gränd med vackra gamla hus. Ett historiskt hus sa Consuela. Vi gick in i porten och uppför smala vackra trappor med rustika stenväggar. Den lilla lägenheten bestod av ett litet sällskapsrum med matbord och fåtöljer, ett modernt välutrustat kök, ett litet gulligt badrum med rosablommigt duschdraperi, ett sovrum med två gamla järnsängar (supermjuka madrasser), ett klädskåp, ett skrivbord, utanför sovrummet fanns också en liten inglasning mot gatan. Ytterligare en våning upp fanns ett sovrum till under takåsarna med snedtak och takfönster. Allt var så charmigt, att hyra lägenheten kostade 60 euro! Ett kanonboende som varmt kan rekommenderas! Inga och jag tog sovrummet med järnsängar och inglasad balkong, Agneta fick egen kupé under takåsarna. Härligt nu hade vi fixat boendet! Ut på stan igen och letade mat. Innan vi gick bjöd Consuela på kakor och berättade lite om sig själv. Hon bodde i våningen under tillsammans med sin mamma och sin make. Hon berättade att hon var lärare och undervisade barn i åldrarna 7-17 år i fysik och kemi. Klassrummet fanns i husets första våning - kul! Så åter till matjakten! Vi irrade runt en stund innan vi hittade ett ställe som låg intill en saluhall, det var också i den gamla delen av SdC. Vi inmundigade återigen en sk pilgrimsmeny. Sallad, bläckfisk (inte Agneta hon åt kyckling), vin och chokladpudding (usch). Sist kaffe. Vi pratade med några unga tjejer som satt intill oss, de var från tyskland. De hade gått samma sträcka som oss på, som de uttryckte det, sex fulla dagar. De berättade för oss hur vi skulle gå för att komma till kontoret som utfärdade pilgrimsintyg. Sedan behövde vi också ta oss till tågstationen för att försöka ändra morgondagens sittplatsbiljetter till sovplatser. Efter lite mer irrande, och hjälp från de tyska tjejerna kom vi så fram till officina de pellegrino för att få våra pilgrimsintyg. Vi fick köa, sedan gå in en och en, fylla i papper med uppgift om namn, ålder, nationalitet, vandrad sträcka, orsak till vandringen mm. Pilgrimspasset med alla dess stämplar kontrollerades och vi fick också den sista stämpeln i passet. Vi fick också tala om hur vi vandrat: till fots eller per cykel. Till fots hette "a pie". Intyget med latinsk text levererades sedan. Jag kände mig rätt stolt faktiskt! Jag och Inga köpte också en fin kartongrulle att förvara intyget i, Agneta som är mer pragmatisk till sin läggning vek ihop sitt intyg! Därefter frågade vi hur vi skulle ta oss till "estation de tren" och kom efter en lång promenad fram till estationen. Efter diverse trixande av en hjälpsam biljettförsäljare fick vi våra biljetter ombokade till en extrakostnad om 37.20 euro/person. Vår resväg blev ändrad: start 20.30 nästa dag - sittplatser till Ourense dit vi skulle komma fram vid 22-tiden, därefter väntan till 00.30 då vi skulle stiga på sovvagnståg till Madrid med ankomst 08.05. Så skönt att slippa sitta en hel natt!! Sedan promenerade vi hem till vår lilla lght, på vägen stannade vi till och delade en flaska vitt vin. Inga och jag mumsade stora, goda gröna oliver - mmm så gott! Hem och duschade, på med kvällskläderna (samma varje kväll, men det gjorde inget vi var ju på nya platser hela tiden). Ja, förresten Agneta bytte kvällsklädsel! Ut på stan igen, Inga och jag köpte skor/sandaler. Vi strosade lite, redan tidigare under dagen hade vi försökt beställa Mojito, men tji. Vi stannade nu på ett litet torg med servering, vi åt skinka, ost, bröd och oliver - till det drack vi dåligt vitt vin :(  Vi satt ute och njöt av atmosfären och den varma, sköna kvällen. På väg hem köpte vi fina tryfflar - 3 x 3 st - vi mulade i oss dem och sedan kräktes undertecknad :( . Vi var åter i vår apartamento vid 23-tiden och somnade rätt ovaggade faktiskt!