Dagen efter

den häftiga shoppingturen till Gällstad. Vi avreste onsdag morgon kl 08.00 och var åter efter 12 timmar! Elstrups bagageutrymme var fullt av påsar! Så igår blev det inget promenerande, ja det är klart att vi gick ju en hel del under shoppingen förstås. Idag har jag plockat, sorterat, målat! Sedan gick jag en dryg mil, den sträckan är numera en baggis för mig! Det är häftigt när man tänker på min historia. Sommaren -74 började jag få problem med mina leder, först käkarna sedan ett knä. Efter diverse läkarbesök remitterades jag för undersökningar till Reumatikersjukhuset i Östersund. Jag akutinlades samma dag som jag var där på mitt första besök. Jag placerades först i rullstol och sedan ganska snart i något som kallades "sträng säng" under 3 veckor, "sträng säng" innebar att jag inte fick stå eller gå på mina ben överhuvudtaget. Jag fick inte ens stå och tvätta mig! Man sa att jag hade fått en reumatisk sjukdom - "Juvenil reumatoid arthrit". Jag var förstås chockad och trodde att jag skulle bli som alla söndervärkta medpatienter! Det blev jag som tur var inte! Jag vistades totalt 16 veckor på reumatikersjukhuset den här hösten, jag fick mer och mer problem med lederna - båda knäna, höfterna, en fotled, armbåge, käkar, bäckenleder........ Min Micke var liten, ett år, och det var inte roligt att vara ifrån honom under den här tiden. Efter de tre veckorna i "sträng säng" fick jag sedan oftast helgpermissioner. Micke var trygg med mina föräldrar och kom  ofta på besök. Usch jag blir lite ledsen när jag skriver - det var en tuff tid. Jag hade börjat utb till barnsköterska men fick inte lov att fortsätta, man menade att mina leder inte skulle klara ett sånt jobb - det var tufft. Nej, fy vad trist det här är att skriva om. Jag drar ihop det - jag hade mycket besvär med mina leder, ffa under tiden fram till början  av 80-talet. Jag hade sjukbidrag under lång tid, först på heltid, sedan på halvtid. Jag låg på reumatikersjukhuset i långa perioder i vart fall ett par, tre gånger till. Jag åt massor av mediciner, gjorde två knäoperationer och fick massor av cortisonsprutor i lederna, ffa i knäna. I perioder fick jag inte alls gå utan skulle prompt åka rullstol, trots att jag kunde gå. I slutet av 80-talet fick jag alltmer problem med höfterna, jag hade nu också fått psoriasis och man ändrade inställning avseende min rematiska sjukdom och diagnosen blev nu Psoriasisarthrit. Ja, jag gick på sjukgymnastik, åt mediciner, åkte på hälsoresor, var sjukskriven i perioder mm mm. Nu hoppar jag i tiden,  -97 fick jag efter flera års väntan (jag var för ung tyckte man) en ny höftled på vä sida - det blev ett nytt liv! Sedan gick det  bra fram till 2000 då började den hö höften ge upp - 2002 fick jag en ny hö höft och sedan har jag inte ätit mediciner eller i övrigt behandlats. Med den här historien i bagaget är det fantastiskt att kunna gå och röra mig som jag gör idag. Ofta när jag går slår det mig vad fantastiskt det är att kunna gå utan att plågas, jag känner mig lycklig - det här är världens grej för mig!!